linneajosefsson.blogg.se

Visst viste vi alla att du inte hade länge kvar. Du valde en dag då du viste att alla skulle samlas men kunde du inte ha väntar. Väntat så jag fick säga farväl.  Jag var för liten för att minnas första gången jsg mötte dig. Då var du bara en valp och jag bara ett barn. Du var älskad av så många, även mig. Jag minns när Anna för många år sedan klädde ut dig i hattar och annat. Du bara satt där och lät henne göra det. Alltid var du så snäll även i slutet när du var gammal orkade du med att lilla Zero hoppade och busade med dig. Det jag saknar mest är att kunna smyga ner för trappan och gå och lägga mig jämte dig, klia dig i pälsen och när jag slutar höra dig morra lite för att få mig fortsätta. Jag är glad att jag blev tillsammans med Anton, hade jag inte blivit det hade jag inte fått chansen att träffa dig dina sista år. Redan innan jag blev tillsammans med Anton betyde du mycket för mig. När jag och Anna lekte som små sa jag att du var min man och att vi var gifta. Nu tycker jag det är löjligt men samtidigt gulligt. Bamse du var en av de hundarna som betyt mest för mig i mitt liv.
Jag saknar dig!