linneajosefsson.blogg.se

Eftersom jag inte kunde tävla idag tog jag istället en barbacka runda med Dior på förmidagen och sen körde pappa mig till Julia i tranemo. Efter en timme kom även Max och vi gick in till Julia och snacka om massa gammla minnen. Vi bestämde att vi skulle ta en promenad till ridskolan och kolla på hoppningen men på vägen ditt mötes vi av massa bilar med transporter dom var påväg hem från tvälingen så vi antog att tävlingen var slut och gick istället till hagatorpet. Vi satte oss vid ett bord och pratade om första gången vi mötes just på den platsen vi nu befan oss på. Vi var små rädda 12 åringar som skulle börja högstadiet. Vi kände oss så stora och hade stora förväntningar. Då när jag var en tolvåring liten tjej vistte jag inte att jag tre år senare skulle ha blivit jätte bra kompis med två utav alla de förväntansfulla barnen. Jag viste inte heller att högstadiet skulle bli en av de jobbigaste tiderna i mitt liv. Men högstadiet var inte bara en mardröm utav även en bra lärdom för livet. Jag lärde mig att alla mönniskor inte älskar en och att man måste aceptera att vissa människor inte vill umgås med dig. Under min tid på tranängskolan lärde jag mig att grupper är något av de värsta jag vet. När människor klunngas ihop och vägrar släppa in någon känner man sig övergiven och ovärdefull. I gymnasiet har jag lärt mig att slänga bort alla fördommar och kliva in med ett leénde.


Nog pratat om det efter vår vistelse med nostalgi på hagatopet gick vi tillbacks till Julias hus men det var låst och vi frös så vi gick till ica och köpte 2 kg godis.